Mount Blanc Den 29/6 2002 åkte Mathias, Thomas och Torbjörn till Chamonix i Frankrike för att ta sig upp till toppen av Europas näst högsta topp 4810 m.ö.h - Mount Blanc. Där tog vi följe med våra norska kollegor Björn, Jörn och Niklas mot toppen! Höjd: 4810,4 meter över havet Lokalisering: I Alperna på gränsen mellan Italien och Frankrike Första bestigning: 8 augisti, 1786 av J.Balmat och M.Paccard via Ancien Passage mellan Rochers Rouges. Vanligaste bestigningen: Ordinary Route med start vid Eagle´s Nest via Gouter Hut - Dome du Gouter - Vallot Hut - Les Bosses ridge - Summit Mathias, Thomas och Niklas nådde toppen via Ordinary Route den 4/7 2002 kl. 13:38. Namn: Mathias Mellgren Ålder: 25 år, född 1977 Arbete: Egen företagre Bor: Sambo med flickvännen Sofia och katten Frostiz på 45m2 i Kristinehamn Hobby: Äventyr, träna, resa, discjockey och festfixare Erfarenheter: Kebenekaise 2001, lite is samt inom-, och utomhusklättring Träning: Löpning, cykling, styrka, vandring, klättring, telemark Storlek: Skor ?! 42 Favorotlek: hmmmm... Äter: Allt som är gott och starkt, speciellt Kina-mat Dricker: Vodka Lime och goda röda viner tillsammans med flickvännen Sofia Bästa upplevelse: Vara ledig och njuta av livet Värsta upplevelse: Att känna sig otillräcklig... Att viljan finns men kroppen räcker inte till. Hatar att misslyckas! Framtidsplaner: Gå i pension när jag är 30... Och njuta av livet! Nästa äventyr: Aconcagua ska bli mysigt, lära flickvännen klättra klippa. Jag SKA lära mig åka telis i vinter. Mycket som jag vill göra: Cyckeltur runt Island, paddla kajak över Vänern, Göta Kanal med kajak, klättra alla Sveriges 2000-metare i en följd, Aconcagua, Kilimanjaro, Elbrus, telemark-tur på Svalbard... Listan kan göras hur lång som hellst! Mail: mathias@mellgren.se Namn: Torbjörn Hult Ålder: 30 år Arbete: Student, Taxi Bor: Kristinehamn Hobby: Träna,dyka m.m Erfarenheter: Vandring på Mt. Blanc, lite is klättring. Mycket lite! Träning: Styrka, löpning och lite simning med dyksyfte Storlek: 44-46 Favorotlek: Förvuxna Äter: Inte sjömat Dricker: Blött Bästa upplevelse: Kan inte sätt fingret på något just nu. Värsta upplevelse: ? Framtidsplaner: Flera Nästa äventyr: Inget in planerat än. Mail: torbjrn.hult@telia.com Namn: Thomas Abrahamsson Ålder: 29 år Arbete: Sjukgymnast Bor: Kristinehamn Hobby: Klättring, skidåkning samt träning. Erfarenheter: klättring på klippa men ffa is under ca 6 år. Träning: Konditionsträning genom löpning, cykling samt styrketräning och klättring. Storlek: 43 1/4 Favorotlek: Snurra flaska Äter: Indiskt Dricker: Singel malt whiskey Bästa upplevelse: Första riktigt långa isturen på Greven och Grevinnan i stora sjöfallet, toppen på Mt Blanc givetvis. Värsta upplevelse: När jag ledde sista två replängderna med rutten is på Henriksfjäll, Kittelfjäll samt mitt första bungee jump. Framtidsplaner: Fortsatt planering för skidåkning och kommande alpina turer. Nästa äventyr: ???? Mail: thomas.abrahamsson@liv.se Expedition Planen för "Expeditionen" om man nu kan kalla det för det... Det beror på hur man väljer att definiera ordet expedition. Jaja, syftet jag har med detta äventyr är i alla fall att prova på klättring på hög höjd och få en utmaning i vardagen, se hur min kropp klarar hög höjd. Att göra något som alla andra inte har gjort. Jag vill tänja på mina gränser, vidga mina vyer. Jag älskar äventyr, även om de är enkla - Det ska vara en utmaning och ett avbrott i vardagen. Det är som meditation för mig. Eller snarare som näring. Utan äventyr eller utmaningar kommer jag att tyna bort. Det är mitt liv och det är det som gör vardagen mer underbar än vad den redan är... Varför Mount Blanc? Det hela började med att jag satt på en utbildning med jobbet då vi blev uppmanade att skriva ned vad vi ville göra i livet, vilka mål vi hade och vad vi ville uppnå. Jag skrev då att jag ville stå på Sveriges tak - Bestiga Kebenekaise 2 111 m.ö.h. Detta var i början av 2001. I slutet av sommaren begav sig jag och Johan iväg till Kiruna för att besegra denna topp. Under de tältnätter vi spenderade under denna vecka i de Svenska fjällen bestämde vi att nästa projekt skulle bli Mount Blanc. Nu blev det så att Johan inte kunde eller inte ville följa med denna gång även om jag inte visste detta just då. En tid senare på gymet där jag tränar och även klättrar träffade jag en helt vanlig onsdag Thomas. Vi hade inte direkt pratat så mycket innan utan mest bara hälsat på varandra. Jag berättade för honom att jag skulle bestiga Mount Blanc och han nappade på idéen direkt. Tur var väl det för jag är expert på att producera idéer men kanske inte alltid så klockren på att skrida tillverket och genomföra dem. Lite av en idéspruta. Thomas lade ner ett kanonjobb med planeringsarbetet. Framförhållning... Det som var lite tufft var min egen framförhållning eller kanske var det bristen på kommunikation. Jag kom på tre veckor innan vi skulle sticka iväg att det var den 29 Juni som Thomas bokat biljetter till och inte den 29 Juli som jag hela tiden trott... Så man kan säga att jag fick lite småpanik när jag upptäckte att sumpat en hel månad av planering och framförallt träning... Där stod jag utan utrustning och ganska otränad med mindre än tre veckor kvar till vi skulle åka. Det hör till saken att jag inte hade en pryl förutom byxor, rygga och kök. PANIK!!! När jag fick mina skor ca 10 dagar senare var det bara att gå ut och traska. Ajajaj, snacka och ont i fötterna. Jag har gått i åska, regn, storm, på asfalt, på sågspån, i skogen, på berg.... Jag hade t.o.m. med mina kära Trezeta skor till Strömstad under midsommar och traskade runt i... Jag såg nog ganska efterbliven ut i stora plastpjäxor på campingen när det var 30 grader varmt ute och alla andra sprang runt i short och sandaler med en underbart kall Heiniken i handen... I och för sig så fick jag min årliga midsommardos av denna kalla bryggd senare på kvällen och det var inte helt fel. Välförtjänt skulle jag vilja säga. Snart bär det av Jag vet redan nu innan resan att jag kommer att älska det här. Alpinist - När är man det? Ordet gillar jag i alla fall. Det klingar vackert och äventyrligt i min mun med en eftersmak av frihet att göra det man vill och leva till 100%. Frihet att vara ett med naturen och själv sätta upp mål och skapa förutsättningarna för att lyckas genom de val jag gör och de beslut jag tar. Detta är bara en av alla de toppar jag kommer att besegra. Äventyret börjar här och nu! Mathias Mellgren Ryggsäck Haglöfs Shosho 6000 60l Kök Primus Himalaya Easyfuel Vikmugg Tändare Handuk Packtowel Skalplagg-Byxa Haglöfs (Gore-Tex) Windstopper-Jacka Mover Handskar Mountin Extrimities (Gore-Tex) Mössa Polartec Ytterstrumpor 2 par Kalsonger 3 par Thermos 1 Första förband (Armèns) Tandborste och tandkräm Film 6 rullar á 24 Kompass Karta Pannlampa Petzl Tikka Vätskesystem Markill Aquarius 2,5l Druvsocker Anteckningsblock+penna Stegjärn Grivel 2F +verktyg Karbiner 3 st Rep Petzl 30 m Liggunderlag Zetarest Pass, flygbiljetter och VISA Sovsäck McKinley (Komfort +5) Sked Kok kärl (1,5l alu med lock av liggunderlag) Stormtändstickor Skalplagg-Jacka North Face Mountin Jacket (Gore-Tex) Fleece-Jacka North Face Jammer Damasker Black Diamond (Gore-Tex) Handskar Mountin Extrimities (Windstopper Fleece) Innerstrumpor 2 par Coolmax Underställ i ull Akla Isyxa Cassin Cobra Toa-papper 1 rulle Skavsårstejp och plåster Kamera Samsung Vega 140s (Compact) Plastpåsar till mobiltelefon, kamera, film och papper Sytillbehörsask Mulitool Mat - 5 port frystorkad pasta Choklad 100g 6 st Storskor Trezeta TFK 201 +Nya Gel inläggssulor Sele Black Diamond Slingor Liggunderlag Thermarest Ultralite (Uppblåsbart) Mobiltelefon Klockan är 00:45 och det skulle vara bra att krypa ner i sängen och sova ett par timmar innan jobbet imorgon kl 09:00 men jag känner att jag vill uppdatera hemsidan så gott jag hinner innan vi sticker. Bara en dag kvar nu. Vi åker buss till Arlanda imorgon kl 18:45. Planet går på lördag morgon kl 07:00. Det känndes inte så stimulerande att behöva stiga upp 02:00 för att komma i tid till flyget så vi beslutade oss för att åka härifrån dagen innan och sova i terminalen istället. Bara att rigga upp tältet och spisa på lite frystorkat i Terminal 5... Undrar hur länge vi får vara kvar då... Hehe... Allt är nu packat och genomgånget, känns ok. Har i alla fall hyfsad koll på läget. Det blev tungt och stort! EN fullproppad 60l rygga med skor, liggunderlag, rep, yxa och sandaler utanpå och så en mindre 30l att ha på magen. Kanske inte optimalt packat, men vad ska man göra. tur att inte allt ska med till toppen... Nu bär det äntligen av till Mount Blanc! Semester och äventyr i ett... Färdigpackat som en portion frystorkat! Efter en busstur till Stockholm på ca 3h sitter vi nu och tar en öl på Arlanda flygplats. Planet lyfter som planerat vid 07:00 (29/6) och då börjar äventyret på allvar. Fan vad kul detta ska bli! Äntligen framme i Chamonix efter en hård natt på en bänk i Terminal 5, 2 h flygresa till Genéve och 6 h tågresa till Chamonix med 5 byten på grund av att vi väntade på fel tåg och kom helt fel... Kan bara säga att informationen på Franska tågstationer inte är av topp-klass. Har nu kollat läget i byn, kikat lite väderprognoser, packat om utrustningen, hittat ett hotell och sedan stupat rakt ner i sängen för att ta ett allvarligt snack med kudden. Kikade runt lite till i Chamonix, klätterbutiker överallt - Paradiset! Den samma prylbögen träder fram som en stolt figur i förgrunden. Sedan satte vi kroppen (inte Göran) i arbete och stack ut på en uppvärmningstur på 4 timmar och 700 till 1700 höjdmeter till en topp som heter Les Pyramides. Skönt att röra på sig lite efter resan och alla tågbyten. Acklimatiseringstur till 4000 höjdmeter idag, första gången på den höjden och glaciär. Tog kabinbanan till Aguille du Midi, riggade utrustning och tog oss ut bland topparna. UNDERBART! Tog en tur mot Mount Blanc du Tacul (4248m) och Mount Moudit Kände av höjden ordentligt, apatisk, svårt att andas och extremt jobbigt. Trodde inte att det skulle kännas av så mycket. Tobba och Thomas klarade det bättre mig. Fast vissa klarar ju höjden bättre än andra och jag var inte acklimatiserad alls. Skönt att komma ner igen, nu inväntar vi i Chamonix på bra väder för att köra toppturen... Har slagit upp vårt tält på an campingplats utanför Chamonix. Har idag kollat väder och det ser mycket bättre ut imorgon och övermorgon. Sedan sämre igen. Det är nu eller inte alls så vi har bestämt oss - Imorgon bär det av mot toppen!!! HÄRLIGT och ÄNTERLIGEN! Idag har vi mest ägnat oss åt förberedelser inför toppturen. Packat om allt och handlat mat samt gjort en kart rek över färdvägen. Kommer att bli kanonkul! Lite sömn sedan upp 05:00 för att hinna ta oss till tåget så att vi kommer till foten av berget och insteget till normalleden som ligger vid Nid Aguille - Eagles Nest (2372m). Påväg mot toppen kl 05:00! Äntligen.. Vandring ett par kilomenter in till Chamonix för att invänta det vanliga tåget som ska ta oss bort från civilisationen i Chamonix och till startstationen av den kuggstångsdrivna bergståg-banan upp till Nid Aguille. Vandring på klippa och bland lösa stenar och grus under ett antal timmar eller kanske ska jag säga större delen av dagen. Inte så värst stimulerande. Undefär lika romantiskt som att traska runt i en grusgrop en hel dag. Undrar om det är så här det känns att bestiga Aconcagua??! Allt eftersom färden tar oss uppför berget blir det roligare och roligare. Mer och mer brant och en större utmaning. Här och där finns stora kors resta som minne av omkomna klättrare. Tills sist når vi vår rastplats - Tete Rousse Efter rasten blir det lite skrämmande. En Tjeckisk klättrare ramlar ner för en ravin och omkommer troligtvis. Fick inte "äran" att bevittna händelsen personligen... Det fick däremot våra nya norska vänner Björn, Jörn och Niklas som vi slagit följe med från campingen. En av dessa herrar blir vid ett tillfälle tvungen att kasta sig på mage och krypa ihop liggande i mitten av den beömda ravinen med sten rasande ovanifrån, vi blir lite skrämda av händelsen men lyckligtvis kommer ingen till skada. Något senare kommer jag ikapp en grupp svenska tjejer. Precis när jag ska klättra förbi dem ser jag en sten komma ovanifrån och träffar den ena tjejen i gruppen rakt på handen. Den lyckas träffa så illa att den kapar av ett av hennes fingrar så att det pekar rakt upp. Bra om man vill visa vägen dit vi ska men inte optimalt för klättring och hon skriker av smärta. Detta får mig att fundera lite - Denna sten kunde lita gärna träffa mig på något annat ställe, om den träffat mig i ansiktet vad hade hänt då? Nu återstår bara det sista och brantaste klätterpartiet innan vi kommer upp till "baslägret" Gouther Hut på 3817 meter. Vår klättring försvåras av att det börjat blåsa kraftigt och snöar. Den fina vandringen har på ett par minuter förvandlats till klättring på klippor täckta med snö med is under på vissa ställen... Inte så kul tycker vi! Till slut efter mycket slit och lite för stora risktagningar under klättring ovan molnen har vi tagit oss upp till vårt skydd för natten. Snö, åska och rejäla vindar präglar denna natt då vi försöker inkassera ett par timmars sömn. Det är en del folk här uppe denna natt, det svåra vädret har samlat alla typer av människor och vi undrar vad i helvete vissa av dem gör här uppe och hur de tog sig hit. Vi har t.ex Spanjoren som klättrade i jeans som när det började snöa tog på sig plastpåsar över sina slitna bomulls-vantar. Vi har grabbarna grus (eller snarare gubbarna sten) som sitter och delar på ett par vinflarror i ett hörn. Eller killen som snor Tobbas damasker. Eller varför inte killen som helt plötsligt öpnnar dörren till stugan och springer runt ett par varv helt naken, nog för att helikoptrar kan vara bra att ha i nödfall men detta är lite för mycket... Vi sitter fast här uppe och inväntar rätt väder för att göra toppattacken, ingen toppbestigning inatt. Det gäller nämligen att ta sig iväg från Gouther Hut kl 02:00 för att kunna färdas på ett säkert sätt upp till toppen och förhoppningsvis tillbaka igen innan de hårda vindarna slår till vilket de oftast gör under eftermiddagen. Snön blir även jobbig och lite osäker att pulsa i på kammarna framåt eftermiddagen då den börjat smälta. Kl 08:30, alltså 6h efter optimal tid att påbörja toppattacken bestämmer vi oss för att det är nu eller inte alls... Vi packar utrustningen, fyller på vatten och sticker iväg. Iväg ut på glaciären och det känns faktist helt ok idag. Inga problem ännu med höjden. Det kanske var bra att vänta lite längre. Framåt Vallot Hut och på Les Bosses Rige börjar det blåsa rejält. Det blåser så mycket på vissa ställen att jag måste ner på knä för att inte tappa balansen och riskera att falla ner från kammen. Det är ju bara att hoppas på att jag i så fall faller ner på rätt sida. Frankrike på den ena och Italien på den andra. Frågan är vart det är bäst och vart det är högst försäkringsersättning? Som tur var fick vi aldrig reda på det. Det kanske var tur det för jag kom på när jag kom hem att min försäkring inte skulle gälla... Inte så kul. Det är bara jag, Tobba, Thomas och Niklas kvar nu. Björn och Jörn bestämde sig för att ta sig ner redan vid Gouther Hut och Tobba vände vid ca 4000m. Han hade ingen motivation och då är det lika bra att vända. Dumt att riskera hela gruppen. Till slut planar kammen ut och jag ser några personer stå stilla och jubla. DET ÄR TOPPEN - JAG ÄR HÄR! Kl är 13:38 och jag står och beundrar en fantastisk utsikt. Det går inte att beskriva i ord vad vackert det är. Samtidigt som jag är helt slut av påfrestningen. Thomas har kört ett hårt tempo. För hårt för mig. Många gånger har jag tagit mig 5m för att sedan varit tvungen att vila i någon minut. Mitt hjärta har aldrig någonsin slagit fortare och hårdare. Det har studvis varit den största ansträngningen jag varit med om och utsatt min kropp för. Helt slutkörd och utan vatten, bara en stor isklump i vattenpåsen står jag helt ofattbart på toppen. Det blåser och börjar bli kallt. Vill bara ner nu, tar ett par blider med Thomas kamera och med Niklas kamera - Min har förstås säckat ihop totalt av kylan. KUL - NOT!!!! Nu är vi halvvägs... Nu gäller att skynda sig ner till Gouther Hut innan det börjar blåsa mer och innan det blir mörkt. Vägen ner blir odramatisk bortsett från att jag lägger mig ner för att vila vid Vallot Hut och somnar av utmattning och vätskebrist. Kommer ner välbehållna men trötta till Gouther Hut kl 16:00, vilar, dricker vatten och vräker i mig mat i en timma sedan bestämmer vi oss för att ta oss ner till Nid Augille och bergsbanan innan kvällen. När vi kommer dit märker vi att det sista tåget redan gått... Underbart med lite motion! Vi börjar trötta som vi är att traska nedåt.... och traskar... och traskar... och traskar...Till slut orkar vi inte längre utan slår läger på en perong vilken tåget nästa dag ska gå ifrån, förhoppningsvis... Kl 22:00 somnar jag i tältet efter 10h klättning utan vila och nästan inget vatten samt ca 3000 höjdmeter avverkade. GODNATT! Vaknar av ett en hel hög med Japaner stormar perongen där vi tältar... Med sina enorma kamror större än hela deras packning och galciärglasögon stora som 32" widescreen skärmar springer de runt och skriker till varandra. En av dem är helt facinerad av min packning så jag sätter på honom min ryggsäck varpå han fullkomligt håller på att ramla baklänges. Kan aldig tänka mig att dessa beniga gamla tanter med denna utrustning kommer att ta sig till toppen. De har i alla fall en guide med sig - Stackars man! Hemma på campingen igen 11:05 tar jag den skönaste duschen i världshisorien.. Skoskav, ont i vader, knän, lår, axlar och trött i huvudet. Sedan tog jag en iskall Heinekken på campingen och det var är den godaste jag druckit i hela mitt liv! Regn hela dagen... Var i centrum och fönstershoppade klätterprylar. Köpte i alla fall nya klätterskor. På kvällen var det PAAARTY! Satt på puben och snackade med våra nya norska vänner sedan vidare till Le garage. Ett sunkigt Finlands färja look-a-like place som heter Le Garage. Klippklättring i Lac des Gaillands heldag med nya klätterskor. Solat, ätit glass, käkat middag och tagit ett par kalla öl. Livet är underbart! Packat allt och stack in till Genéve idag. Gick lite smidigare, bara två byten med lite väntan emellan. Det känns konstigt att det ska ta 6 timmar att ta sig 8 mil i detta land... Inte lika roligt att åka hem som att sticka iväg. Väntan, väntan, väntan och lite väntan... Har idag väntat 20 timmar på Geneve´s flygplats och 4 timmar i Bryssel. Som tur är fick Tobba tag på en kompis som kan komma och hämta oss på Arlanda . Då slipper vi sitta och vänta en massa timmar på att Swebuss ska komma och plocka upp oss. Vi kommer hem 4 timmar tidigare än beräknat. Sitter hemma vid datorn igen. Tillbaka till vardagen! Känns inte lika uppåt som innan jag åkte... Kommer ta ett tag att smälta denna upplevelse som vi varit med om. Det har i alla fall varit extremt roligt och lärorikt. Kul att se hur jag fungerar på hög höjd och med låg energinivå. Jag ska definitivt iväg igen. Har kikat lite på Matterhorn och en travers över Mount Blanc du Tacul - Mount Maudit - Mount Blanc samt ett par andra klassiker i området. Mount Blanc: Länkar A To Z About Chamonix and Mount Blanc Reseberättelse av Hansi Gelter Reseberättelse av Jan Hedenstam Peters Alpinsida The Mount Blanc Range Info från Jon Wikne Peakware World Mountin Encyclopedia Övrigt: Club Alpin Francais Svenska Turist Föreningen Till Topps Outdoor Magazine Kebnekaise Höjd: Kebnekaise 2 108 m.ö.h (Sydtoppen) Första bestigning: Första bestigning: 1883 av fransmannen Charles Rabot (Via Rabots pass) Vanligaste bestigningen: Västra- eller Östra leden. Västra leden är den lättaste och kräver inga speciella förkunskaper förutom ork, den ÄR lång... Östra leden kräver kunskap att vandra över glaciär samt försiktighet vid de fasta rep som finns uppsatta (Reflektera över de två dödsfall som inträffade där sommaren -02 och den guide som omkom senare samma år, bli inte Keb´s nästa offer...) Ett äventyr i den högalpina Svenska fjällvärlden... Namn: Mathias Mellgren Ålder: 25 år, född 1977 Arbete: Egen företagre inom marknadsföring Bor: Lägenhet i Kristinehamn Hobby: Träna, resa, fika, discjockey och festfixare Erfarenhet: Kebenekaise sommaren -01 då vi fick vända efter att vårt tält blåste sönder under natten. Mount Blanc sommaren -02. Lite isklättring på hemmaplan samt inom-, och utomhusklättring på klippa i Sverige, Thailand och Chamonix. Träning: Löpning, cykling, styrka, vandring, kajak, klättring Storlek: Skor?! 42 Favoritlek: hmmmm... Kanske ;-) Äter: Allt som är gott och starkt, speciellt Kina-mat Dricker: Vodka Lime och goda röda viner tillsammans med flickvännen Sofia Bästa upplevelse: Vara med människor jag älskar, uppnå mina mål Värsta upplevelse: Känslan av att vara otillräcklig. Att misslyckas. Framtidsplaner: Gå i pension när jag är 30... Nästa äventyr/Expedition: Aconcagua ska bli mysigt, lära flickvännen klättra klippa. Jag SKA lära mig åka telis i vinter. Annars finns det otroligt mycket som jag vill göra. Åka telis på Svalbard, cyckla runt Island, Kilimanjaro, Elbrus, paddla kajak över Vänern.... Mail: mathias@mellgren.se Namn: Johan Kramer Ålder: 25 Arbete: Styransvarig, ordningsvakt Bor: Kristinehamn Hobby: Fiske, vandring Erfarenhet: Keb -01 Träning: Styrka, kontition Storlek: Stor.... Favoritlek: Snurra flaska Äter: Mat Dricker: Heinikken Bästa upplevelse: När jag föddes Värsta upplevelse: Framtidsplaner: Utvecklas Nästa äventyr/Expedition: Jounheimen Mail: ...eller vad man nu ska kalla ett sådant här äventyr. Frågan är var gränsen mellan expedition, tur eller äventyr går? När är det ett vanligt äventyr? Vad är egentligen en expededition? Vad är en tur? Och vad är ett vanligt äventyr? För vem? Detta måste ligga i ögat på betraktaren. Hur jag ser på det jag planerar att göra eller har gjort utan att omgivningen påverkat mig i något avseende. Expedition är för mig att upptäcka något nytt, frågan jag ställer mig då är: -"Vad är då nytt? Nytt för vem?" Säg att jag bestiger ett berg som bestigits 1000-tals gånger förrut av andra, men inte av mig. Då skulle detta vara en expedition för mig. Men inte om man ser det ur ett större perspektiv. En sådan bestigning berikar ju inte direkt mänskligheten med någon banbrytande upptäckt, utan är 100% av egoistisk natur. Att vidaga mina vyer, utöka mina personliga gränser eller bara göra något annorlunda. Äventyr Ett äventyr är för mig något som ger mig en kick, en kick av något nytt. Det kan vara ett äventyr i sig att ta bilen och åka iväg planlöst under ett par timmar eller bara ge sig ut och springa i en riktning och låta omständigheterna bestämma riktiningen. Ibland brukar jag ställa klockan på exempelvis 45 min och bara springa åt ett håll. När jag kommer till ett vägskäl funderar jag på vilken väg som är lättast att ta, sedan tar jan INTE den vägen. Ser jag en brant backe som verkar jobbig tar jag den oavsett vad hjärnan säger åt mig att göra, bara för att vara lite jävlig mot migsjälv... Sedan ser jag till att inte dra mig hemåt så att det blir lätt att komma hem när klockan ringer, åt fel håll hela tiden ska jag! Detta kan vara ett äventyr för mig lika väl som att bege mig till Chamonix och bestiga Mount Blanc eller till Aconcagua, eller ta kajaken och ge mig ut på sjön eller vad det nu kan vara. Vilket äventyret jag väljer är i sig är ointressant för mig om det inte ger mig en kick av det okända! Det är inte VAD jag gör utan VARFÖR jag gör det. Slutsatsen av detta är att jag gör de sakerna jag gör för att få upplevelsen. Vad det kallas eller vad jag gör, spelar det någon roll? Bara jag får ut något av det och inte skadar någon annan. Vad är då en tur? Detta lämnar jag åt dig att fundera ut... Tält Ryggsäck Haglöfs Shosho 6000 60l Kök Primus Himalaya Easyfuel Vikmugg TändareHanduk Packtowel Skalplagg-Byxa Haglöfs (Gore-Tex) Windstopper-Jacka Mover Mössa Polartec (Kombinerad scarf/balacuva/mössa) Ytterstrumpor 2 par Kalsonger 3 par (Lyx) Thermos 1 Första förband Tandborste och tandkräm Film 2 rullar Kompass Vätskesystem Markill Aquarius 2,5l Anteckningsblock+penna Stegjärn Grivel 2F +verktyg Sandaler Teva Liggunderlag Zetarest Sovsäck McKinley (Komfort +5) Sked Kok kärl (1,5l alu med lock av liggunderlag) Stormtändstickor Skalplagg-Jacka North Face Mountin Jacket (Gore-Tex) Fleece-Jacka North Face Jammer Handskar Mountin Extrimities (Windstopper Fleece) Innerstrumpor 2 par Coolmax Underställ i ull Akla Isyxa Cassin Cobra Toa-papper 1 rulle Skavsårstejp och plåster Kamera Samsung Vega 140s (Compact) Plastpåsar till mobiltelefon, kamera, film och papper Sytillbehörsask Multitool Mat - 5 port frystorkad pasta Skor Meindl Island Pro Liggunderlag Thermarest Ultralite (Uppblåsbart) Mobiltelefon ...kom hem till Kristinhamn från Karlstad kl.02:45 efter att ha jobbat på Club Chinois som Dj. Kikade förbi Stadt och kollade till my teammember Johan efter som han hade jobbat som vakt där. Skjutsade hem Maria, My, Kristian och Sebastian så att de kunde starta sin efterfest. När jag kom tillbaka till Stadt såg jag att Micke skulle ta en taxi hem, jag skjutsade hem honom också. Somnade kl.03:40 och klockan ringde kl.05:00 - Dags för äventyr! Efter en trött och seeeeeeg bilresa till STHLM nådde vi kl.08:40 Arlanda för att få reda på att vi råkat boka flyget en annan dag... Inte så kul tyckte vi! Tur att jag med min oerhörda charm kunde flirta in mig hos bruden i bokningen och lyckades efter 15 kg smörande boka om en icke ombokningsbar flygbiljett... Planet lyfte kl.10:15 och vi landade kl.12:26 i Kiruna och tog bussen direkt till centrum. Bussen till Nikkaloukta gick inte förrän kl.14:50 så vi slog ihjäl ett par timmar i staden med världens fulaste klocktorn. Vi tryckte i oss en otroligt underbar portion renskav, potatismos och lingonsylt, Mmmmmmmmm!!! Framme i Nikkaloukta och påbörjade vandringen på ca 2 mil kl.16:00. Framme vid Kebnekaise Fjällstation kl.21:00 reste vi tältet och slog läger i dalen nära Fjällstationen. Vi åt lite, kollade läget och övergick till Stand-By-Läge kl.23:00, aptrötta... Vaknade helt slut kl.07:00 då klockan ringde för att konstatera att INGEN skulle ta sig till toppen idag. Ös-regn och starka vindar som slet och drog i tältet var vad som sade godmorgon till oss... Somnade om men vaknade hela tiden av att vinden slet och drog i tältduken, var ute i den blåsiga sen-sommar morgonen och spände upp tältduken innan den till slut slets sönder av vinden. Tankarna sprang då snabbt tillbaka till för exakt ett år sedan då vi var på väg till toppen men fick avbryta p.g.a samma förutsättningar som naturen givit oss även iår - stormvindar, regn, snö, och kyla. Vi var då i dalen ovanför Kittelbäcken och inväntade bättre väder. Under natten slets tältduken sönder av vindarna och vi fick mitt i natten riva lägret och bege oss ner i snö, storm och kyla. Steg inte upp förrän kl.11:00, fixade snabbt frulle bestående av massa kex, varma koppen och Nature´s Owns protein-shake, underbart gott i kallt vatten.... Vi beslutade oss för att vandra till Tarfala-stugan denna dag. Det ska vara underbart vackert i Tarfaladalen inpressad mellan glacierer och 2000 meters toppar. Mitt i dalen ligger en 50 meter djup sjö vilken Storglacieren och Isfallsglacieren kalvar ner i. Dalen ligger på 1200 meters höjd och är otroligt vacker! Det var en vandring i regn, stormbyar och kyla på ca 6km och en stigning på ca 500m. Turen startar vid trädgränsen och går vidare genom dalar och stup med dånande vattenfall av glaciärsmältvatten på sidorna. Förbi fjällbjörkar och över forsar tar vi oss helt ensamma upp till forskningsstationen och sedan 1 km vidare till Tarfala-stugan med Lars som stugvärd. När vi kommer in i stugan kastas vi omkull av doften av nybakade bullar... Stelfrusna som vi är efter den kalla turen tar vi oss in i stugvärmen och spisar snabbt på lite gourmet-mat i form av frystorkad pasta Boulognese - Smakar underbart efter vår dagstur. Efter en mycket trevlig pratstund med stugvärden Lars och andra övernattande gäster från flera olika länder och med olika syfte begav vi oss sakta hemåt med löfte om att snart återvända för att bestiga Kaskasatjåkka (2076 möh). Vandringen tillbaka gick väldigt snabbt, ca 2h i ännu sämre väder och våra kroppar bara skrek: BASTU!!! Men våra drömmar skulle snart slås i kras när vi besvikna kom tillbara till Kebnekaise fjällstations bastu och såg att bastun precis skulle stänga, surt tyckte vi. Detta börjar mer och mer attt likna förra årets toppförsök med stormbyar och snöoväder. Tältet var ju redan sönderblåst och det känns inte alls bra. Kasta sig in i den så kallade tältvärmen, trycka i sig ett par pansar-kex och en iskall öl av 2,8% modell - NATTI NATTI! Idag bär det av mot toppen!!!Valet står mellan att traska med den guidade turen via Östra leden och glaciären. Denna tur är mycket kortare, men brukar ofta ställas in pga dåligt väder eller osäkra snöförhållanden på glaciären. Det hör ju också till saken att tempot inte är speciellt högt på denna tur. Vet inte om jag skulle klara av att hålla igen hela vägen upp och riskera att inte nå toppen iår heller pga att guiderna ställen in. Valet föll snabbt på den mycket längre Västra leden på egen hand. Johan hade inte alls någon lust att följa med, så jag beslutade mig för att traska iväg och hålla ett högt tempo så långt det kändes säkert. Jag satte av i ett väldigt högt tempo och passera ett antal andra vandrarde på min väg. Jag mötte även ett gäng som vänt på vägen pga dålig sikt. Vägen gick utefter leden och i takt men att jag tog höjd minskade också sikten och vinden samt kylan tilltog allt mer. Jag passera snart den punkt då vi tvingats vända förra året och fnös en aning åt hur kort vi tagit oss den gången. Vinden blev allt mer skrämmande och i sluttningen ner mot Kaffedalen var sikten kanske 20 meter. Det känndes som om jag bara gick omkring i en balja med vanilj-sås...